En liten påminnelse

25 dagar kvar tills Kusin Linda landar i Boston, för att spendera 3 härliga veckor med moi!
Lovely


Time flies...

37 jobbdagar kvar.. 53 dagar kvar som Au pair.. 8 helger att leva livet i Boston.. helt sjukt när man tänker på det... 1 år och 9 månader har försvunnit i ett nafs.. det var mer än 5 månader sen jag kom tillbaka från min Sverigeresa..

Jag får panik bara jag tänker på det, därför försöker jag inte tänka på det, men det blir svårare och svårare för var dag som går.. Va fan ska jag gör när jag kommer hem till Sverige? Jag har funderat på lite olika saker men känner egentligen inte 100% inför nåt, men det är nog lite lathunden i migs fel också.. Jag orkar inte ta tag i mitt liv, jag älskar nya upplevelser och vill absolut inte ha ett monotont liv, men samtidigt är jag så oerhört dålig att ta tag i saker och få dem gjorda.. Jag känner mig som ett litet barn, vet inte hur jag ska gå till väga och orkar inte ta reda på det heller.. Har funderingar att söka till högskolan till våren, men har ingen aning hur man gör sånt..haha Jag har ett konto på studera.nu, men känner mig helt lost när jag försöker ta reda på info ang inriktningarna jag är intersserad av.. samma ska med mitt CV sitter och stirrar på det kväll efter kväll men lyckas aldrig skriva klart det..
Jag får höra mer och mer att jag norde stanna i USA, för att det är det jag verkar vilja göra.. Kanske är det så, men jag vill inte jobba kvar som Au pair, har verkligen gjort mitt inom detta yrket.. Alla säger till mej, men börja plugga då, ta reda på andra alternativ.. men jag pallar inte.. känner att jag måste tillbaka till Sverige iaf i en period, jag måste få tillbaka mitt liv.. Jag vill vara nära mina nära och kära, inte behöva planera varje möte och kunna göra saker spontant.. Just nu är det omöjligt, iaf under veckorna, jag känner mig låst både pga av vart jga bor men också pga pengar.. att köra till Emilia och tunnelbanan tar mig 45min, vilket är ungefär samma tid det tog för mig att köra från Falun hem till min familj, vilket resulterade i att jag knappt kom hem en gång i månaden.. Nu kör jag den sträckan för att kolla en film.. men det funkar inte i längden och speciellt inte nu när bensinen bara blir dyrare och dyrare.. Skulle absolut varit annorlunda om man bodde i en stad eller iaf ett ställe med bättre kommunaltrafik, men jag kan inte svara på om jag skulle tycka om mitt liv i USA om jag inte jobbade som Aupair, nu har jag ett bra jobb, hyvsad lön, egen bil, stort hus, underbar familj, inga mat/boende kostnader, ett stort sommarhus vid havet, medlemskort på en poolclub, gratis gymkort.. jag menar vad skulle jag haft om jag levde som student i USA, vara tvungen att ha ett kanske till och med 2 extra jobb utöver studierna för attt ens ha råd med hyran, kanske inte ens skulle ha pengar till att leva ett liv ens de dagar jag hade lite fritid.. Dom jag känner som stannat kvar i sina familjer och pluggar har inget liv... skola och jobb 6 dagar i veckan, från morgon till kväll.. då lever jag hellre det livet i Sverige omgiven av vänner och familj, där det inte behöver ta mig 30min att köra till närmsta kompis..
Så Sverige vi ses snart.. Förhoppningsvis kommer CC låta mig stanna så länge jag vill och inte planerar min hemresa i början av aug, och så har vi nästa projekt.. Va fan ska jag göra under min resemånad? resa solo eller hänga i NY??


Memorial Weekend!

Hade lång ledigt och vad passade inte bättre än att köra till Long Island över helgen för att äntligen få bekanta mig med nytillskottet i familjen Lindqvist/Lewis..
Kom ifrån relativt tidigt på fredagen då mormor tog barnen och åkte till Cape huset för att inviga sommaren, och utan speciellt mycket trafik lyckades jag anlända hemma hos Lewis familjen strax före kl 14..

Helgen gick jättefort och var underbar, bara massa mys, god mat och skratt.. Älskar att komma till Syster och resten av familjen, det är alltid lika trevligt, bara slappna av och omge sig av massa kärlek och god mat (Mrs Lewis skämmer verkligen bort mig när jag kommer på besök)
Och Lillen då.. underbarare varelse får man leta efter, han är så vacker och en riktig sjusovare..haha tog tills lördag innan jag äntligen fick se hans ögon, han sover verkligen igenom allt.. 
Längtar tills nästa gång jag kan åka dit..




Tornado!!

Ja mycket ska man vara med om under tiden här.. Idag kom min VM hem och sa att en Tornado skulle dra in över New England mot kvällen.. USA har ju haft en hel del Tornados senaste tiden och det är hemskt hur många människor som har fått sina liv förstörda eller/och tagna ifrån dem.. Och jag sörjer verkligen med dom, moder nature har verkligen ett busy år i år..
Tornados hör verkligen inte till vanligheten så här norrut ut, men som sagt, ju mer vi förstör detso mer slår våran jord tillbaka. Morfar sa att senast det var en tornado i New England var når han var barn, för sisiodär 60 år sedan..

Hursomhelst så slog vi igång tvn och följde uppdateringarna slaviskt, Tornadon gick över Springfield och sedan mot Boston, och Framingham ligger precis mittemellan så vi väntade med spänning hur det skulle slå till vid oss.. När det blev dags för Framingham, sa dom att Tornadon inte slagit i mark ännu, och att den börjat sprida ut sig mer, vilket resulterar i att det som fanns kvar av Tornadon var nu bara ett stormoväder, men dom uppmanade ändå att stanna inomhus och att man skulle hålla sig ifrån fönster.. Jag och Emilia tog detta tillfälle i akt att dra till bion och kolla på Bridesmaides (underbar film, om ni ej sett den, GÖR DET!)
Någonstans under filmen började det åska så in i bövelen så det hördes ända in i biosalongen, och tydligen drog storm #2 in, denna var tydligen något starkare, även om Bostonområdet klarade sig hyvsat bra så gick det värre i Springfield där ett 30tal människor blev skadade och 4 st är rapporterade döda, vilket är jätte sorgligt.. 
Hade fått ett sms av min VP under filmen, att hålla mig inomhus tills stormen dragit förbi..

Nu är den iaf förbi och det var helt vindstilla oh regnade inte ens längre när vi lämnade bion, blixtrade gjorde det dock, en i sekunden som lös up hela himlen.. väldigt faschinerande måste jag säga..


 

RSS 2.0